Det tomma och meningslösa arbetet

Bra skrivet i dagens SvD om Roland Paulsens avhandling:

Statistik från såväl Europa som USA visar att anställda använder i snitt mellan halvannan och tre timmar av arbetstiden för ”tomt arbete”, det vill säga sysslor som inget har med jobbet att göra: de tar överlånga fika-pauser, de ringer privatsamtal, de skriver privatmejl, de surfar på nätet.
 ...
Det finns också – och det är kanske det sorgligaste – jobb som helt enkelt känns meningslösa. Så här förklarade en lagerarbetare: ”Varorna är ofta av så usel kvalitet att de är trasiga redan när man öppnar kartongerna. En sak som verkligen öppnade mina ögon var när en kille som jobbar här och som inte ens är nån miljökämpe sa: ’tänk på att om några år så kommer allt du ser här att finnas på soptippen’. Det tar inte länge, om bara fem eller tio år så är allt det här på soptippen. Och vi talar om områden stora som fotbollsplaner – fulla med varor, varor”.

Han betonade också monotonin: ”Varje gång man har skurit upp en kartong finns det en ny. Och varje gång man har fyllt en hylla tömmer de den.” På den här arbetsplatsen var han ingalunda ensam om att bli deprimerad. Han blev intervjuad en vårdag då solen just börjat visa sig efter den långa vintern och han sa att en del av hans kolleger helst åt sin lunch inne: ”Jag frågade en kille om han ville komma med ut och han svarade: ’Nej, det gör det bara svårare att gå tillbaka in’.” 
...
Vad maskning handlar om är alltså att simulera arbete, men en av Paulsens intressantaste poänger är att åtskilliga så kallade riktiga jobb i dag går ut på att simulera: varuhuset som öppnade en blomsteraffär gjorde det mest för att det såg trevligt ut och då behövdes det också någon anställd som kunde stå där och se trevlig ut, hon med. Paulsen ironiserar också över hur man i Sverige strävat till att aktivera långtidsarbetslösa genom att låta dem måla om splitternya stolar, göra upp släktträd åt sig eller spela pingis. Om arbetsgivare – och myndigheter – prioriterar sken framom substans kommer arbetstagare nog så naturligt att göra det samma.
...
Det finns också de som uttryckligen uttalar att de ser tomt arbete som en form för motstånd men det är i så fall ett passivt motstånd: öppet motstånd skulle ha för långt gående konsekvenser. Som motstånd betraktat är tomt arbete därför snarast ett slags opium för folket: man spelar spelet samtidigt som man föraktar det, man odlar sin cynism, men är samtidigt i grunden foglig. Paulsen hänvisar till Baudrillard som hävdar att arbete i dag inte längre är något som kapitalet köper av arbetarna utan snarare en gåva från kapitalet till folket – en gåva som bara ges om folket röstar fram en regering som förstår att belöna kapitalet för gåvan.

Länk

Tomhet, lögner, meningslöshet och slöseri med människors tid - detta är priset för arbetslinjen.