tisdag 16 april 2013

Svar och kommentarer till Rasmus Fleischer

Rasmus Fleischer har skrivit ett inlägg om den här bloggen på Copyriot. Nedan följer valda citat samt mina svar och kommentarer.
"Även om det finns ett släktskap med den nya arbetskritiken, tar den okände bloggaren avstånd från etiketten: 'Som jag ser det är inte arbete i sig ett problem, däremot tvångsarbete (Fas 3), lönearbetstvång och överarbete.'"
För mig är "arbetskritik" alltjämt ett ganska luddigt begrepp. Som jag skriver i citatet ovan tycker jag att det verkar märkligt och onödigt att ta avstånd från "arbete" som sådant. Delvis är det en pragmatisk fråga - människor lär tappa intresse att lyssna om man buntar samman allt arbete, frivilligt och ofrivilligt, roligt och tråkigt, avlönat och oavlönat, i en och samma kategori. Radikalitet är inte nödvändigtvis en dygd. Delvis är det en intellektuell fråga - jag är rädd att arbetskritiken hamnar i ett fack av flummig fransk filosofi (postmodernism, existentialism, poststrukturalism eller något annat "fashionabelt nonsens") som lagt krokben för vänstern och progressiva krafter sedan 1968. Tydlighet, stringens, måttfullhet, avgränsade anspråk och begriplighet är bättre än extravagans, otydlighet, elitism, slutenhet, uppblåsta teorier/anspråk och trendighet (filosofer som popstjärnor). Därmed inte sagt att "arbetskritikerna" sysslar med det sistnämnda, men så snart man drar in fransk filosofi så finns den risken (Jag är säkert orättvis men få saker gör mig så irriterad som självutnämnda progressiva anti-modernister och upplysningskritiker). Och visst, jag är själv ofta polemisk och gör stora anspråk utifrån begränsad eller obefintlig empiri men detta är en politisk blogg och inte en akademisk publikation. Jag tillåter mig att skjuta från höften emellanåt. 
"Går det att tänka sig ett samhälle baserat på varuproduktion och pengar, men där arbetssamhällets logik byts ut mot en annan – typ en robotlogik? Eller är arbetssamhället synonymt med kapitalismen? I det senare fallet går det knappast att tänka sig “politiska lösningar” på arbetslösheten."
"Arbetssamhällets logik" i citatet som Fleischer hänvisar till får nog betraktas som en rätt slapp retorisk figur. Vad jag menar är att nuvarande politiska arbetslinje - där jobbskapande står i fokus - bör ersättas av en mer realistisk och human politik där arbetstidsförkortning och/eller basinkomst utgör bärande inslag. Frågan om en sådan politik är möjlig att genomföra inom ramen för ett kapitalistiskt system är intressant och kan egentligen bara besvaras genom empiri som ännu inte finns. Dock vet vi att arbetstidsförkortningar var möjliga att genomföra i mitten av förra seklet i kapitalistiska stater. Jag tror generellt att man ska vara försiktig med begrepp som "kapitalism" och "arbetssamhälle" om man skriver i vetenskapligt syfte - det gäller att noga precisera vad man menar och gärna använda en mer avgränsad terminologi. Men, återigen, detta är ingen akademisk publikation utan en politisk blogg.
"Bloggen i fråga företräder såväl politisk som teknologisk determinism, med optimistisk grundton".
Angående teknologisk utveckling så är jag optimist på kort och medellång sikt men mer pessimistisk på längre sikt, vilket jag antydde i ett tidigare inlägg. Determinism är kanske att ta i, men jag är materialist i den mening att jag menar att nya tekniker ofta förändrar världen oberoende av människors avsikter, språk och föreställningar - på gott och ont.
"Teknikens utveckling möjliggör en massa saker, men den leder knappast per automatik till att det blir lättare att klara sig på mindre inkomst. Inte heller kan vi räkna med att “billiga solpaneler” kommer att bli tillgängliga i framtiden – särskilt inte som dagens tillverkning och distribution av solpaneler i sig sitter djupt i oljeberoendet."
"Per automatik" är ett drastiskt uttryck men som jag ser det verkar det rimligt att tro att den teknologiska utvecklingen gör att våra basbehov, och åtskilliga behov bortom dessa, kan uppfyllas till en allt lägre kostnad. Angående solpaneler så är oljeberoendet en faktor i nuläget men knappast på sikt. Den som lever får se. Fleischer gör även en kritisk observation i relation till mina argument om smarta telefoner och en kommande teknikplatå - han har säkert rätt i denna men jag vill hävda att de smarta telefonerna alltjämt lett till minskade totalkostnader för konsumenter och att de problem han beskriver är övergående i takt med att kostnaderna för smarta telefoner sjunker ytterligare.
"Skillnaden är att värdekritikerna, som utgår från Marx, även ser till frågan om improduktivt arbete, alltså sådant arbete som inte resulterar i varor, men som måste finansieras genom varuproduktion. Då blir det svårare att se en möjlig lösning i basinkomst, eller över huvud taget i politiska beslut."
Här rör vi oss på för mig okänt teoretiskt territorium, men om jag tolkar Fleischer rätt menar han att nya jobb skapas i tjänstesektorn vilka mest handlar om att "realisera mervärdet, hävda sig i konkurrensen, administrera penningflöden, etc". Så har det ju varit de senaste 30 åren men nu ser vi hur bankerna kraftigt minskar sin personal samtidigt som datorer ersätter börsmäklare. Klockan klämtar även för så kallade white collar-jobb.
"Nu till den politikdeterminism som lyser igenom på “Bortom arbetslinjen“. Bloggaren utgår optimistiskt från att arbetslinjen är något av en religiös övertygelse, vars dagar är räknade. Den kommer “sannolikt att kollapsa när arbetslösheten når 15% eller mer och politikerna slutligen vaknar från sin dvala.” Men “i praktiken kommer luthersk arbetsmoral hos befolkningen, särintressen (arbetsgivare, fack, byråkrater) och fega och visionslösa politiker att bjuda stort motstånd”."
Här vill jag återigen framhålla att bloggen är en politisk blogg och ingen akademisk publikation (jag hoppas att detta svar inte uppfattas som fegt eller undvikande utan snarare som en nedtoning eller kvalificering av anspråken), även om den emellanåt refererar till akademisk forskning. Jag tror inte på politisk determinism rent ontologiskt - dvs att den politiska utvecklingen skulle vara ödesbestämd och opåverkbar genom politisk kamp, argumentation, av slumpmässiga incidenter osv. Tvärtom kan min blogg ses som ett försök att påverka politiken i mikroskopisk skala. Eventuella påståenden om att arbetslinjen snart är historia ska förstås som performativa yttranden snarare än empiriska försanthållanden. Jag vill hjälpa till att formera den opinion som en dag gör arbetslinjen till historia och jag vill nå ut till en så bred publik som möjligt. Därav det ibland något slagordsmässiga tonfallet och bristande nyanseringar/kvalificeringar. Med det sagt så vidhåller jag att den teknologiska utvecklingen bär på egna kausala krafter som påverkar politiken i en riktning som inte helt kan förutses men som inte heller är helt oförutsägbar.
"I konsekvens med idén om basinkomst/medborgarlön, argumenteras även för minskad invandring, eller åtminstone för att en lägre andel av invandrarna till Sverige ska beviljas medborgskap. Det är inte särskilt svårt att föreställa sig en framtid där medborgarlön har införts och där arbetsmarknaden blivit extremt rasifierad, delad i två delar: en för medborgare som har möjlighet att tacka nej till skitjobb, en för de icke-medborgare som saknar alternativ."
Det stämmer att jag menar att basinkomst idag knappast kan förenas med öppna eller nästan öppna gränser (istället bör man satsa mer - mycket mer - på tillfälliga lokala flyktingläger, bistånd och hjälp till självhjälp för människor från utsatta länder). Den framtid som Fleischer målar upp måste undvikas, exakt hur man gör detta är en fråga som tål att funderas vidare på. Men det är väl inte otänkbart att man sätter en (generös) undre gräns för löner och arbetsvillkor som gäller för alla arbetstagare inom landets gränser oberoende av deras medborgarskap. Den långsiktiga lösningen måste dock - som alltid - vara att arbeta för en värld där ingen tvingas ta skitjobb oavsett var de är födda, genom att generellt avskaffa fattigdom och nöd. Kanske genom att varje enskild nation inför basinkomst för sina medborgare?

Avslutningsvis vill jag tacka Rasmus Fleischer för att han uppmärksammar denna blogg och för hans insiktsfulla kommentarer och sammanfattning av dess innehåll.