tisdag 9 april 2013

Är mer utbildning lösningen?

Socialdemokraternas favoritrecept på hur man ska åtgärda massarbetslösheten stavas i huvudsak mer (och bättre) utbildning av unga och arbetslösa. I den mån som det handlar om att göra människor kvalificerade att söka jobb inom vissa bristyrken så kanske det kan fungera, till en gräns (det handlar troligen om väldigt få jobb som kan skapas på detta sätt - som Paul Krugman påpekat någonstans verkar det märkligt att företagen inte betalar för att snabbutbilda arbetskraft om de nu har ett skriande behov av en viss kompetens). Men som generell lösning är den värdelös. I USA ser man hur den så kallade utbildningspremien sjunker och hur en generation av akademiker tvingas att ta låglönejobb vilket i sin tur tränger ut lågutbildade från arbetsmarknaden:
There’s a very loud chorus who believe that droves of desperate BA’s are strapping on barista aprons and answering phones as temps just to make ends meet, rather than starting stable professional careers. In the process, goes the argument, they’re tragically pushing high school grads who would ordinarily fill those jobs even further down the economic food chain. 
The problem isn’t imaginary. A few days back, the Wall Street Journal’s Ben Casselman reported that 284,000 Americans with a BA or higher were working in jobs that paid minimum wage or less, about double the pre-recession total. According to the BLS, the vast majority of those workers were actually in sub-minimum-wage jobs, meaning they were probably working for tips. The number of over-educated waiters and waitresses out there, in other words, has blown up quite a bit.
Länk

Det finns också bevis för att "halvkvalificerade jobb" försvinner medan väldigt kvalificerade och icke kvalificerade jobb ökar, den s.k. polariseringstesen.

Med detta sagt så är mer och bättre utbildning av människor en viktig fråga, men inte som arbetsmarknadspolitiska reform utan av bildnings- och demokratiskäl.