En konsekvens som sällan nämns i diskussionerna om arbetslinjen är hur skolans målsättningar förvrids så att utbildning närmast uteslutande kommer att handla om att producera foglig arbetskraft. Mellan Jan Björklunds vision om en "kinesisk" skola av drill, disciplin och ingenjörskunskaper och skolkoncernernas löften om attraktionskraft på en framtida arbetsmarknad försvinner grundläggande värden som bildning, kunskap för kunskapens skull, demokrati, kritiskt tänkande och kreativitet ur sikte. Finns det någon i rikspolitiken som talar om detta idag?
En skola bortom arbetslinjen skulle kraftigt uppvärdera ämnen som samhällskunskap, historia och estetik och ge barn möjlighet att utvecklas, fördjupa sina kunskaper och kritiskt reflektera över viktiga frågor. Ord som "överutbildad" och "genomströmning" skulle inte existera. Vi kommer att se tillbaks på denna tid som en mörk epok där barn och ungdomar drillades till att bli nyttiga idioter och stöptes i den auktoritära arbetslinjestatens form.
