Kritik av arbetslinjen i Modern Psykologi

Den absurda tillvaron i hamsterhjulet ifrågasätts från allt fler håll. Tidskriften Modern Psykologi har kritik av arbetslinjen som huvudtema i sitt senaste nummer:

Med undantag av några år under industrialismens hårdaste dagar har vi aldrig arbetat så många timmar som i dag. Detta trots att tekniken har ersatt mycket av det som tidigare gjordes av människor. Det en person producerar i dag, krävdes det tjugo personer för att tillverka på 1800-talet.
...
Men varken högern, vänstern, facket eller arbetsgivarna ifrågasätter arbetslinjen. Ingen tar upp att det vi gjorde förr – arbetade för att skapa tillväxt – i dag har vänts till att vi använder tillväxten för att skapa arbete
...
Men den mer otäcka lögnen uppstår enligt Paulsen när myndigheter och politiker inte erkänner att det inte behövs lika många anställda längre. I stället låter man de arbetslösa känna sig personligen ansvariga, och tvingar dem att gå menlösa kurser i hur man skriver cv eller bokar in dem hos en jobbcoach. – Även som arbetslös måste du vara med och låtsas – annars får du inte några pengar, säger Roland Paulsen.

Länk

Myten om matematikens betydelse, eller, behöver vi fler civilingenjörer?

Det är en dogm i samtida skolpolitik att Sverige behöver få fram fler civilingenjörer och att skolan därför bör satsa på matematik och naturvetenskap. Det finns många problem med denna dogm, ett är att inte alla kan bli civilingenjörer och att matematik är ett ämne som tilltalar få människor och som knappt någon har nytta av bortom de fyra räknesätten. De som har matematisk begåvning klarar sig redan och ytterligare satsningar på matematik kommer inte bidra med något av värde till övriga individer. Tvärtom finns en risk att matematik tränger ut de ämnen som människor har nytta och glädje av som individer, yrkesarbetare och demokratiska medborgare, dvs. språk, historia, samhällskunskap och estetiska ämnen.

Men, mer fundamentalt, kan ifrågasättas om civilingenjörer kommer att vara en bristvara på framtidens arbetsmarknad. Vi är, tror jag, på väg mot en platå i konsumentteknologin (mobiltelefoner, datorer, läsplattor, tv-apparater osv.) där innovationerna blir färre och existerande prylar bara kan förbättras på marginalen. Företag som specialiserat sig på hårdvara för konsumentteknologi kommer att få det svårt, t.ex. Samsung. Dessutom utbildar Kina och Indien miljoner civilingenjörer i dagsläget och kommer snart att ha en kvalitet på sina utbildningar som motsvarar västvärldens högskolor. De utbildar dock inte, vad jag vet, särskilt många humanister eller samhällsvetare, antagligen eftersom sådana utgör ett större hot mot den auktoritära politiska regimen. Kanske bör man förstå svenska politikers entusiasm inför att vrida svenska skolor bort från västerländska upplysningsvärden och mot kinesisk auktoritär nyttoinriktad utbildning som ett sätt att skapa en mer passiv, okritisk och lydig befolkning?

Hur som helst, om framtidens arbetsmarknad tillhör någon så är det massageterapeuterna och hantverkarna, inte civilingenjörerna.


Uppdatering: Fler har genomskådat myten. 

Digital brevlåda och brevbäraryrkets framtid

Staten vill slippa skicka post till din brevlåda. Bakom kulisserna byggs nu en myndighetssajt upp där medborgarnas alla kontakter med staten, kommuner och landsting ska samlas. I potten ligger flera hundratals miljoner kronor i besparingar.
...
Enligt Posten AB står myndighetsbrev för en stor andel av den samlade postmängden, men företaget vill inte spekulera öppet om vilka konsekvenser ett stort tapp skulle ge.

Länk

Inte bara brevbärartjänster utan alla kringtjänster - transport, sortering osv. - hotas av denna utveckling. Man kan också tänka sig att privata företag börjar använda sig av denna lösning och då finns det snart inte längre någon lönsamhet i att dela ut fysisk post.

Det här är ett utmärkt exempel på hur teknologisk arbetslöshet fungerar i praktiken. Oftast nämns spektakulära exempel om intelligenta robotar som ersätter människor, men automatisering sker till stor del i det fördolda och genom att tjänster omvandlas till gör-det-själv-tjänster via ny informationsteknologi. Det behövs inga androider för att skapa massarbetslöshet.

Sluta oroa dig för pensionen

Något off topic, men ändå relaterat till bloggens tema. Nästan dagligen trumpetar medierna ut att vi måste jobba längre och att framtidens pensionärer kommer att få det sämre. Det är struntprat. Liksom när det handlar om prognoser för arbetsmarknaden missar man konsekvent att ta med den teknologiska utvecklingen i beräkningen. Framtidens pensionärer - om vi med framtid menar mitten av innevarande sekel - kommer att leva i materiellt överflöd på en inkomst motsvarande dagens grundpension. I princip kostnadsfri energi (vare sig den genereras av sol eller fusionskraft eller något annat), genmodifierad billig mat, teknologiska produkter som vida överstiger dagens, nanoteknologiska kläder som aldrig går sönder och aldrig behöver tvättas. Möjligen kommer sjukvården att bli dyrare när vi blir äldre och allt fler sjukdomar går att behandla men kanske kommer den teknologiska utvecklingen att leda till effektivisering även här.

På kort och medellång sikt så är jag definitivt teknikoptimist (jag skulle själv kalla det för realist), om samhället förmår anpassa sig till förändringarna. På längre sikt är jag mer kluven - den teknologiska utvecklingen kommer att medföra oerhörda risker som i värsta fall kan innebära utplåning av hela vårt solsystem.

Pensionen är det minsta problemet, om du är ung idag, så sluta oroa dig för den.


Uppdatering: Skräckpropagandan fortsätter. Som bland andra Andreas Bergh påpekar bygger såna här kalkyler på ett extremt osannolikt scenario med flera decennier av nolltillväxt i ekonomin. 

Pappersindustrin på väg att försvinna

Skogskoncernen Stora Enso har beslutat lägga ner ytterligare två tidningspappersmaskiner, en i Hyltebruk och en i Kvarnsveden. Beslutet innebär att omkring 300 anställda sägs upp vid de två svenska bruken och ytterligare 300 anställda vid andra enheter inom koncernen.
...

– Nedgången inom tidningspappersområdet har gått mycket snabbare än vad vi räknat med. Från en långsiktig minskning av konsumtionen på fem procent har den ökat till nio procent och det är en nedgång som är strukturell och inget vi kan räkna med kommer tillbaka, säger Mats Nordlund.

Länk

Klädhandelns framtid

I mellandagarna besökte jag Emporia, det nya gigantiska köpcentrumet utanför Malmö. Jag roade mig med att analysera vilken typ av butiker som fanns i köpcentrumet och hur de kan komma att påverkas av framtida teknologisk utveckling. På rak arm skulle jag säga att 65-70% av butikerna i Emporia är klädbutiker, resten utgörs av kaféer, restauranger, frisörer och skönhetsvård, teknikaffärer samt en del andra typer av verksamheter. 

Samma sak kan iakttas om man promenerar runt i Stockholms innerstad - mer än varannan butik är en klädbutik. Det tycks som att klädbutiker, vid sidan av restauranger och kaféer, är det som håller handeln och antalet handelsanställda uppe när andra verksamheter går under. Om även klädbutikerna skulle hotas som en konsekvens av den teknologiska utvecklingen kommer vi att få se en butiksdöd, köpcentrumdöd och arbetslöshet som överträffar allt vi hittills har sett. Frågan är om detta kan tänkas hända?

Det finns ett antal hot mot klädhandeln/klädbranschen:

- Näthandeln. Om näthandeln med kläder fortsätter att växa så kommer fysiska butiker till slut att få det svårt, det finns trots allt en begränsad efterfrågan på kläder (även om det ibland inte verkar så). Det som ännu saknas är en lösning för att "prova" och "känna på" kläderna eller en lösning som gör detta moment överflödigt. Men även utan en sådan lösning kommer näthandeln fortsätta att vinna mark när konsumenter provar kläder i fysiska butiker för att sedan beställa dem från nätet med kostnadsfri hemleverans samma dag.

- Second hand på nätet. Allt fler människor använder sig av sajter som Tradera och Blocket för att handla och sälja kläder, särskilt yngre generationer. Här kan man handla kläder till ett så lågt pris att det inte gör så mycket om passformen visar sig vara fel - då säljer man bara dem vidare till någon annan.

- Nya högteknologiska material. Nanoteknologi används redan i tillverkningen av funktionskläder för idrott och utomhusaktiviteter. Dessa kläder är inte bara mer funktionella utan ofta också mer slitstarka än kläder tillverkade i traditionella material, dels eftersom materialen är tåligare och dels eftersom de är självrengörande och inte behöver tvättas särskilt ofta. Om denna typ av material börjar användas i vardagskläder så kommer människor inte att behöva byta kläder på grund av slitage. 

- Modets växlingar upphör. Förutom slitage är modets växlingar något som får människor att köpa nya kläder. En tendens som jag tycker mig se - och som konstaterats på andra området, t.ex. inom musikens värld - är att modet inte förändras på samma sätt som förr med tydliga trender som avlöser varandra. Istället dominerar en rätt klassisk inriktning sedan ett drygt decennium tillbaks och utanför denna existerar alla tidigare trender på en och samma gång så att det är svårt att säga vad som är "inne" och vad som är "ute". Titta till exempel på en Filippa K-visning från 2003, nog skulle man komma undan med att bära dessa kläder idag.

- 3d-printing. I horisonten tornar ett gigantiskt hot mot klädhandeln upp sig, när människor enkelt och billigt kan printa sina egna kläder. Ett tips är att sälja H&M-aktierna innan detta sker.

Edit: Se DN

Associated Press om teknologisk arbetslöshet

Amerikanska motsvarigheten till TT har skrivit en artikelserie om teknologisk arbetslöshet, första delen hittar du här.

Five years after the start of the Great Recession, the toll is terrifyingly clear: Millions of middle-class jobs have been lost in developed countries the world over.

And the situation is even worse than it appears.

Most of the jobs will never return, and millions more are likely to vanish as well, say experts who study the labor market. What's more, these jobs aren't just being lost to China and other developing countries, and they aren't just factory work. Increasingly, jobs are disappearing in the service sector, home to two-thirds of all workers.

They're being obliterated by technology.

Nike Markelius, individen och systemet

En kort kommentar till den debatt som uppstått i kölvattnet efter Nike Markelius DN-artikel om tillvaron i den så kallade jobb- och utvecklingsgarantin. Känslan jag får av att läsa hennes artikel påminner om den som Jens Liljestrand och Kristian Lundberg med flera beskriver, nämligen att Nike är en bortskämd narcissist som anser sig stå över gemene man och vara så begåvad att hon borde få bidrag för att skapa obskyr konst som inte bär sig ekonomiskt. Min första reaktion var av typen klipp dig och skaffa dig ett jobb som alla andra så kan du skapa konst på fritiden. Om inte ens jag som bloggande kritiker av arbetslinjen övertygas av hennes artikel så kan den inte vara särskilt lyckosam. Jag tror att problemet ligger i att hon smetar ut sig själv och sin narcissism över en problematik som handlar om ett system, vilket också Lundberg påpekar. Givet att vi har dagens system så bör människor behandlas lika och ingen ska tro att de har rätt att leva på sin hobby och det hjälper knappast att porträttera arbetsförmedlingens byråkrater som ondskefulla idioter.

Det finns ingen rätt att leva på sin konst. Däremot närmar vi oss en situation där det inte längre finns meningsfulla heltidsarbeten (läs: lönearbeten) till alla och då bör vi införa en basinkomst så att människor som väljer att sysselsätta sig - med konst eller annat - utanför den reguljära arbetsmarknaden slipper svälta, istället för att tvinga in dem i meningslösa åtgärdsprogram.

Som Jenny Aschenbrenner skriver:

Det stora tankefel – eller medvetna lögn – som alliansen har byggt sin arbetslinje på. Den att det finns riktiga och viktiga arbeten till alla som vill ha dem.

Det gör det inte. Men det finns fas 3 – ett svart hål av cynism och skambeläggande där företag tjänar miljoner skattepengar och låter arbetslösa utföra meningslösa sysslor för att få behålla sin a-kassa – ­eller ibland för inga pengar alls. 5 000 fler är i fas 3 i år jämfört med samma tid 2012, trots att regeringen lovade att avveckla straffarbetet.

En slutstation att hota med, en del av den nedmontering av självrespekten som arbetsförmedlingen och deras kompletterande aktörer sysslar med, för att få de lönearbetssaknande slaka nog att vilja sitta framför en dator hela dagarna och söka jobb som inte finns.

Länk

Detta är problemet: jobben finns inte, jobben kommer inte.