"Det är ju det här som är poängen med industrialismen, producera mer och effektivare."
Ja och det säger jag inte emot (även om "poängen med industrialismen" antyder att det skulle finnas en högre plan bakom alltihop). Problemet är att den ökade produktiviteten inte längre leder till fler jobb - eller ens samma antal jobb som tidigare, fast i en annan sektor av ekonomin - utan till färre. De som tjänar på den ökade produktiviteten är ägarna medan resterande del av befolkningen ser sjunkande reallöner och ökad arbetslöshet, något som redan kan iakttas i USA och stora delar av Europa. Den här utvecklingen har bara börjat och kommer att accelerera om inget görs för att den ökade produktiviteten ska komma alla till del. I längden hotar stagnerade eller sjunkande reallöner även ägarnas välstånd, om folk slutar att konsumera, och hela samhällsekonomin om medelklassen tar banklån för att upprätthålla sin konsumtion.
"Sen är det upp till oss att bestämma vad vi vill göra - producera/konsumera ännu mer? Bättre sjukvård? Kortare arbetstid? De här valen har vi gjort hela tiden."
Vi har inte förkortat den generella arbetstiden sedan 70-talet. Vi har istället valt att konsumera mer, men om produktivitetsökningarna inte längre tillfaller vanliga löntagare så kommer även konsumtionen att minska och samhällsekonomin i stort att påverkas negativt, se ovan. Men visst kan vi välja genom hur vi organiserar ekonomin, och jag har argumenterat för att vi måste hitta lösningar som inte förutsätter en norm om 8 timmars heltidsarbete och som minskar kopplingen mellan arbete och försörjning. Valet ligger i huvudsak på den politiska nivån, inte på individnivå.
"För om vi har 20% arbetslöshet är arbetarna billigare än robotarna."
Om robotarna är så kostnadseffektiva att de ersätter kinesiska arbetare måste lönerna sjunka till en nivå under nuvarande kinesisk lönenivå för att vara konkurrenskraftiga. Man kan inte överleva på en sådan lön i Sverige när 80% av befolkningen har arbete. Levnadsomkostnaderna kommer att vara alltför höga. Dessutom finns det mycket som talar för att robotarna i framtiden blir ännu billigare. Slutligen är det svårt att tro att svenska folket skulle acceptera löner på kinesisk nivå - vi skulle se en politisk revolution långt innan det händer. Vi ser inga lönesänkningar till kinesisk nivå i Grekland, även om arbetslösheten där är en bra bit över 20%. Det är helt enkelt politiskt och samhällsekonomiskt omöjligt.
Ja och det säger jag inte emot (även om "poängen med industrialismen" antyder att det skulle finnas en högre plan bakom alltihop). Problemet är att den ökade produktiviteten inte längre leder till fler jobb - eller ens samma antal jobb som tidigare, fast i en annan sektor av ekonomin - utan till färre. De som tjänar på den ökade produktiviteten är ägarna medan resterande del av befolkningen ser sjunkande reallöner och ökad arbetslöshet, något som redan kan iakttas i USA och stora delar av Europa. Den här utvecklingen har bara börjat och kommer att accelerera om inget görs för att den ökade produktiviteten ska komma alla till del. I längden hotar stagnerade eller sjunkande reallöner även ägarnas välstånd, om folk slutar att konsumera, och hela samhällsekonomin om medelklassen tar banklån för att upprätthålla sin konsumtion.
"Sen är det upp till oss att bestämma vad vi vill göra - producera/konsumera ännu mer? Bättre sjukvård? Kortare arbetstid? De här valen har vi gjort hela tiden."
Vi har inte förkortat den generella arbetstiden sedan 70-talet. Vi har istället valt att konsumera mer, men om produktivitetsökningarna inte längre tillfaller vanliga löntagare så kommer även konsumtionen att minska och samhällsekonomin i stort att påverkas negativt, se ovan. Men visst kan vi välja genom hur vi organiserar ekonomin, och jag har argumenterat för att vi måste hitta lösningar som inte förutsätter en norm om 8 timmars heltidsarbete och som minskar kopplingen mellan arbete och försörjning. Valet ligger i huvudsak på den politiska nivån, inte på individnivå.
"För om vi har 20% arbetslöshet är arbetarna billigare än robotarna."
Om robotarna är så kostnadseffektiva att de ersätter kinesiska arbetare måste lönerna sjunka till en nivå under nuvarande kinesisk lönenivå för att vara konkurrenskraftiga. Man kan inte överleva på en sådan lön i Sverige när 80% av befolkningen har arbete. Levnadsomkostnaderna kommer att vara alltför höga. Dessutom finns det mycket som talar för att robotarna i framtiden blir ännu billigare. Slutligen är det svårt att tro att svenska folket skulle acceptera löner på kinesisk nivå - vi skulle se en politisk revolution långt innan det händer. Vi ser inga lönesänkningar till kinesisk nivå i Grekland, även om arbetslösheten där är en bra bit över 20%. Det är helt enkelt politiskt och samhällsekonomiskt omöjligt.
