Christer Sannes debattartikel i SvD tangerar frågor som diskuteras i denna blogg, men med större fokus på konsumtionens inverkan på miljön:
Vi lever inte i en knapphetsekonomi där alla krafter behövs för att klara försörjningen. Tvärtom är vår ekonomi så extremt produktiv att arbetslöshet är ett hot. För att undvika det har staten befriat många från arbetstvånget och det är gott. Men staten ser sig också tvungen att stimulera konsumtionen för att ”skapa jobb”. Men alla jobb är inte av godo. En del skapar välfärd, andra är destruktiva för samhället eller miljön.Jag delar inte det här perspektivet fullt ut, främst därför att jag tror på teknologiska landvinningar som minskar konsumtionens miljöpåverkan. Snarare vill jag lyfta fram det begränsande värdet av att stimulera fram jobb genom investeringar eller skattesubventioner. Visst kan man minska arbetslösheten något och få en del nyttigt gjort (särskilt vad gäller investeringar i byggande och infrastruktur) men till ett högt pris och på tvärs mot en utveckling som går åt motsatt håll. Den teknologiska arbetslösheten kan och bör inte mötas med enbart stimulanser, eller avregleringar av arbetsmarknaden. Det krävs därtill mer omfattande reformer, till exempel sänkt arbetstid och/eller medborgarlön.
