Näthandeln fortsätter att öka

E-handeln kan öka från dagens 5 procent till 13 procent på fem år. Det visar en färsk undersökning.

...
E-handeln växer kraftigt, som exempel ökade den med 20 procent i julhandeln då julhandeln som helhet inte slog rekord för första gången på 17 år.
...
De områden som drev e-handeln initialt var böcker, elektronik och kläder. Nu följer andra branscher efter.

Länk

Läs mer här. Näthandeln kommer att fortsätta öka i takt med generationsväxlingen bland konsumenterna. Den dag näthandeln uppgår till 20% av all försäljning i Sverige kan vi räkna med en hel del nedlagda köpcentrum och förlorade arbetstillfällen.

Överskott på civilingenjörer i USA

En av de största myterna i den politiska debatten är att vi behöver fler civilingenjörer (och i förlängningen att matematik är ett viktigt skolämne). I USA råder redan ett överskott på dessa:

Colleges, for instance, are already minting far more programmers and engineers than the job market is absorbing. Roughly twice as many American undergraduates earn degrees in science, technology, engineering, and math disciplines than go on to work in those fields. As shown in the EPI graph below, in 2009 less than two thirds of employed computer science grads were working in the IT sector a year after graduation.

Meanwhile, the unemployment rate for programmers is still stuck well above its pre-recession average.

Länk 

Det vore intressant att se liknande siffror för den svenska arbetsmarknaden. Se även ett tidigare inlägg om att mer utbildning inte hjälper mot strukturell och permanent arbetslöshet orsakad av den teknologiska utvecklingen. 

Göran Persson - en flummig miljöpartist

Göran Persson anser också att arbetstiden bör förkortas.

”Tidigare har man tagit ut produktivitetsökningen i ekonomin med kortare arbetstid. Men det gör vi inte längre. Det rimliga vore att kombinera långa arbetsliv med kortare arbetsveckor”, säger han.

”Men man ses nästan som en flummig miljöpartist om man pratar om detta.”

Länk

Tyvärr har även Miljöpartiet hoppat på arbetslinjen:

Miljöpartiet ser arbetslösheten som ett samhällsproblem att ta itu med gemensamt. En ny arbetslinje måste bestå av en politik för nya jobb. Den budgetmotion vi lämnar till riksdagen idag lägger grunden för en sådan ny arbetslinje.
...
Det saknas inte saker att göra i Sverige idag. Vi behöver en ny arbetslinje i form av en offensiv för nya jobb.

Länk

Jo, Per Bolund, det saknas meningsfulla heltidsjobb till alla svenskar och installation av nya solpaneler kommer inte att rädda arbetslinjen.

Minska skolmatematiken radikalt

Ny lagstiftning tvingar svenska barn att genomlida 120 timmar mer meningslös matematik i grundskolan. Ytterst få kommer att ha nytta av det i sina arbeten, eller glädje av det som privatpersoner, bortom de fyra räknesätten. Istället borde man minska utrymmet för skolmatematik radikalt och istället lära barn grundläggande logik, argumentationsanalys och kritiskt tänkande samt öka utrymmet för samhällskunskap och historia. Det har de glädje av både som privatpersoner och som demokratiska medborgare.

Kan vi inte satsa på allt? Nej, tiden i skolan är begränsad och man måste välja mellan ämnen.
Men lär man sig inte logiskt tänkande genom matematik? Nej, matematikens logik är kontextspecifik och har väldigt lite gemensamt med den logik vi använder i vardagen.
Men vi måste få fram fler civilingenjörer? Nej det måste vi inte.

Matematik orsakar skoltrötthet och tränger ut viktigare ämnen från skolans läroplan. Det är hög tid att inse att matematikkejsaren saknar kläder.

S vill skrota Fas 3

Fasansfulla Fas 3 kan snart vara historia:

Den hårt kritiserade fas 3 avskaffas – och ersätts av jobb i välfärden. Långtidsarbetslösa ska utföra enkla arbetsuppgifter i äldrevården eller åt föreningar.
...
Jobben i välfärden ska inte vara heltid, utan olika former av deltid. Tanken är att personerna som deltar ska kunna studera eller söka jobb den tid då de inte arbetar. Till skillnad från i fas 3 kommer deltagarna, enligt S-förslaget, att få en kollektivavtalsenlig lön.
...
Magdalena Andersson ser långtidsarbetslösheten som en ödesfråga för Sverige. – Hittar man inte vägar tillbaka till arbetsmarknaden så riskerar det att bli en tickande utgiftsbomb, att samhället över lång tid behöver försörja de här personerna. Att utföra extratjänster i välfärden bör innebära att de här människorna hamnar närmare arbetsmarknaden, särskilt om man kan kombi­nerar det med utbildning, säger hon.

Länk

Sossarnas alternativ är klart bättre än Fas 3, inte minst för att det är mer humant. Men det är inte särskilt mycket mer meningsfullt. Inför basinkomst istället så kan människor umgås med varandra på fritiden istället för att arbetslösa ska tvingas umgås med människor som de inte känner eller bryr sig om.

Det tycks inte finnas på kartan för Magdalena Andersson att jobben försvinner. Men "problemet" (om man tycker att heltidsarbete för alla är eftersträvansvärt) är inte att människor står långt ifrån arbetsmarknaden, utan att det inte längre finns meningsfulla jobb åt alla.

Bloggen har nu en Facebooksida

https://www.facebook.com/bortomarbetslinjen

Gå gärna in och "gilla" och skriv egna inlägg osv. Inlägg kan endast läsas och skrivas av personer som gillar sidan.

Väl mött!

Börsmäklare och finansiella rådgivare ersätts av datorer

Slutet är nära för aktiv fondförvaltning:

Mitt i all krisrapportering kom häromdagen nyheten att CalPERS, pensionskassan för Kaliforniens offentliganställda och USAs näst största pensionsförvaltare, funderar på att gå över till passiv förvaltning. Då aktiv fondförvaltning är en del av bankernas verksamhet kan detta få stora konsekvenser för finansbranschen.

Att aktiv förvaltning av småsparares medel är populärt är något av ett mysterium: forskningen tyder på att det är närmast omöjligt att slå index varför det är svårt att förstå att kunderna är villiga att betala för aktiv förvaltning.

Länk

All förvaltning kan givetvis inte vara passiv men det kommer alltid att finnas aktiva privata investerare som datorerna kan ta rygg på - avlönade börsmäklare och så kallade finansiella rådgivare (läs: säljare) behövs i princip inte.

Rationaliseringar i mediebranschen

Det går inte en dag utan nya varsel i mediebranschen. Vad vi ser är en rationalisering där producenterna blir allt färre tack vare att de kan nå allt fler läsare/konsumenter genom modern informationsteknologi och eftersom storskalighet premieras.

Trenden blir extra tydlig nu när Sydsvenskan och DN slår ihop delar av sina redaktioner:

I morgon informeras cheferna på Sydsvenskan om en omfattande redaktionell integration. Sydsvenskan och DN ska samarbeta kring rad områden som utrikes, motor, resor och sport. 

...

För en vecka sedan fick cheferna på Sydsvenskan en vecka på sig att fundera över hur deras avdelning kan spara. Samarbete med DN kan vara ett sätt att minska antalet anställda. Ett 30-tal tjänster är en siffra som nämnts.

DN meddelade i dag att 50 personer frivilligt lämnar tidningen och att ett 20-tal kan komma att sägas upp. Minskningen kan genomföras med en mindre sänkning av kvaliteten om tidningen samtidigt samarbetar med Sydsvenskan.

Länk

Det ska bli intressant att se hur långt centraliseringen och rationaliseringen i mediebranschen kan drivas. Kanske slutar det med att Sverige har tre rikstäckande tidningar med ett hundratal anställda, samt tre lokaltidningar för större regioner. Plus ett stort antal oavlönade bloggar som skriver om lokala och nationella frågor.

Jobbslakten har bara börjat.

Vad kan vi lära av Tyskland? Inte mycket.

I den politiska debatten framhålls ofta Tyskland som ett exempel på ett land med låg arbetslöshet (särskilt ungdomsarbetslöshet) och framgångsrik exportindustri. Den låga arbetslösheten kan ifrågasättas - då den ligger på närmare 7 procent (vilket kanske anses vara lågt i dagens värld) - men visst är Tyskland exceptionellt starka vad gäller industriföretag och export. Problemet är inte alla kan vara Tyskland, antalet kvalificerade industrijobb är begränsat. Om Grekland, Frankrike, USA, Litauen och Sverige plötsligt "lär" av Tyskland så blir det inte många jobb per nation som skapas. Till stor del är kampen om kvalificerade industrijobb ett nollsummespel.

Men viktigare är att Tysklands exportframgångar till övervägande del beror på en nedtryckt eurokurs - lika dålig som euron är för Grekland, lika bra är den för Tyskland (som tjänar oerhört på eurosamarbetet trots gnället om bailouts).

Vid sidan av detta finns en del andra policys - nedpressade reallöner och lärlingsplatser för ungdomar - som knappast kan minska arbetslösheten annat än på marginalen, som också de är del av ett nollsummespel och som kan ha problematiska bieffekter (nedpressad köpkraft). 

Summa summarum: Det finns inte mycket vi kan lära av Tyskland, då deras position dels är svagare än vad som antyds i den politiska debatten och dels beror på en del särskilda omständigheter som antingen inte kan upprepas i andra länder eller som skulle förändras till det sämre om de upprepades i andra länder.

Taxichaufförer ersätts av självstyrande bilar

På lite längre sikt kommer taxichaufförsyrket (tillsammans med andra chaufförsyrken) försvinna när de självstyrande bilarna gjort entré. Människor färdas då i större eller mindre poddar mellan platser som de själva programmerat in i den röststyrda mjukvaran. Mer om självstyrande bilar här. 

Christian Engström (PP) om basinkomst

Svar och kommentarer till Rasmus Fleischer

Rasmus Fleischer har skrivit ett inlägg om den här bloggen på Copyriot. Nedan följer valda citat samt mina svar och kommentarer.

"Även om det finns ett släktskap med den nya arbetskritiken, tar den okände bloggaren avstånd från etiketten: 'Som jag ser det är inte arbete i sig ett problem, däremot tvångsarbete (Fas 3), lönearbetstvång och överarbete.'"

För mig är "arbetskritik" alltjämt ett ganska luddigt begrepp. Som jag skriver i citatet ovan tycker jag att det verkar märkligt och onödigt att ta avstånd från "arbete" som sådant. Delvis är det en pragmatisk fråga - människor lär tappa intresse att lyssna om man buntar samman allt arbete, frivilligt och ofrivilligt, roligt och tråkigt, avlönat och oavlönat, i en och samma kategori. Radikalitet är inte nödvändigtvis en dygd. Delvis är det en intellektuell fråga - jag är rädd att arbetskritiken hamnar i ett fack av flummig fransk filosofi (postmodernism, existentialism, poststrukturalism eller något annat "fashionabelt nonsens") som lagt krokben för vänstern och progressiva krafter sedan 1968. Tydlighet, stringens, måttfullhet, avgränsade anspråk och begriplighet är bättre än extravagans, otydlighet, elitism, slutenhet, uppblåsta teorier/anspråk och trendighet (filosofer som popstjärnor). Därmed inte sagt att "arbetskritikerna" sysslar med det sistnämnda, men så snart man drar in fransk filosofi så finns den risken (Jag är säkert orättvis men få saker gör mig så irriterad som självutnämnda progressiva anti-modernister och upplysningskritiker). Och visst, jag är själv ofta polemisk och gör stora anspråk utifrån begränsad eller obefintlig empiri men detta är en politisk blogg och inte en akademisk publikation. Jag tillåter mig att skjuta från höften emellanåt. 

"Går det att tänka sig ett samhälle baserat på varuproduktion och pengar, men där arbetssamhällets logik byts ut mot en annan – typ en robotlogik? Eller är arbetssamhället synonymt med kapitalismen? I det senare fallet går det knappast att tänka sig “politiska lösningar” på arbetslösheten."

"Arbetssamhällets logik" i citatet som Fleischer hänvisar till får nog betraktas som en rätt slapp retorisk figur. Vad jag menar är att nuvarande politiska arbetslinje - där jobbskapande står i fokus - bör ersättas av en mer realistisk och human politik där arbetstidsförkortning och/eller basinkomst utgör bärande inslag. Frågan om en sådan politik är möjlig att genomföra inom ramen för ett kapitalistiskt system är intressant och kan egentligen bara besvaras genom empiri som ännu inte finns. Dock vet vi att arbetstidsförkortningar var möjliga att genomföra i mitten av förra seklet i kapitalistiska stater. Jag tror generellt att man ska vara försiktig med begrepp som "kapitalism" och "arbetssamhälle" om man skriver i vetenskapligt syfte - det gäller att noga precisera vad man menar och gärna använda en mer avgränsad terminologi. Men, återigen, detta är ingen akademisk publikation utan en politisk blogg.

"Bloggen i fråga företräder såväl politisk som teknologisk determinism, med optimistisk grundton".

Angående teknologisk utveckling så är jag optimist på kort och medellång sikt men mer pessimistisk på längre sikt, vilket jag antydde i ett tidigare inlägg. Determinism är kanske att ta i, men jag är materialist i den mening att jag menar att nya tekniker ofta förändrar världen oberoende av människors avsikter, språk och föreställningar - på gott och ont.

"Teknikens utveckling möjliggör en massa saker, men den leder knappast per automatik till att det blir lättare att klara sig på mindre inkomst. Inte heller kan vi räkna med att “billiga solpaneler” kommer att bli tillgängliga i framtiden – särskilt inte som dagens tillverkning och distribution av solpaneler i sig sitter djupt i oljeberoendet."

"Per automatik" är ett drastiskt uttryck men som jag ser det verkar det rimligt att tro att den teknologiska utvecklingen gör att våra basbehov, och åtskilliga behov bortom dessa, kan uppfyllas till en allt lägre kostnad. Angående solpaneler så är oljeberoendet en faktor i nuläget men knappast på sikt. Den som lever får se. Fleischer gör även en kritisk observation i relation till mina argument om smarta telefoner och en kommande teknikplatå - han har säkert rätt i denna men jag vill hävda att de smarta telefonerna alltjämt lett till minskade totalkostnader för konsumenter och att de problem han beskriver är övergående i takt med att kostnaderna för smarta telefoner sjunker ytterligare.

"Skillnaden är att värdekritikerna, som utgår från Marx, även ser till frågan om improduktivt arbete, alltså sådant arbete som inte resulterar i varor, men som måste finansieras genom varuproduktion. Då blir det svårare att se en möjlig lösning i basinkomst, eller över huvud taget i politiska beslut."

Här rör vi oss på för mig okänt teoretiskt territorium, men om jag tolkar Fleischer rätt menar han att nya jobb skapas i tjänstesektorn vilka mest handlar om att "realisera mervärdet, hävda sig i konkurrensen, administrera penningflöden, etc". Så har det ju varit de senaste 30 åren men nu ser vi hur bankerna kraftigt minskar sin personal samtidigt som datorer ersätter börsmäklare. Klockan klämtar även för så kallade white collar-jobb.

"Nu till den politikdeterminism som lyser igenom på “Bortom arbetslinjen“. Bloggaren utgår optimistiskt från att arbetslinjen är något av en religiös övertygelse, vars dagar är räknade. Den kommer “sannolikt att kollapsa när arbetslösheten når 15% eller mer och politikerna slutligen vaknar från sin dvala.” Men “i praktiken kommer luthersk arbetsmoral hos befolkningen, särintressen (arbetsgivare, fack, byråkrater) och fega och visionslösa politiker att bjuda stort motstånd”."

Här vill jag återigen framhålla att bloggen är en politisk blogg och ingen akademisk publikation (jag hoppas att detta svar inte uppfattas som fegt eller undvikande utan snarare som en nedtoning eller kvalificering av anspråken), även om den emellanåt refererar till akademisk forskning. Jag tror inte på politisk determinism rent ontologiskt - dvs att den politiska utvecklingen skulle vara ödesbestämd och opåverkbar genom politisk kamp, argumentation, av slumpmässiga incidenter osv. Tvärtom kan min blogg ses som ett försök att påverka politiken i mikroskopisk skala. Eventuella påståenden om att arbetslinjen snart är historia ska förstås som performativa yttranden snarare än empiriska försanthållanden. Jag vill hjälpa till att formera den opinion som en dag gör arbetslinjen till historia och jag vill nå ut till en så bred publik som möjligt. Därav det ibland något slagordsmässiga tonfallet och bristande nyanseringar/kvalificeringar. Med det sagt så vidhåller jag att den teknologiska utvecklingen bär på egna kausala krafter som påverkar politiken i en riktning som inte helt kan förutses men som inte heller är helt oförutsägbar.

"I konsekvens med idén om basinkomst/medborgarlön, argumenteras även för minskad invandring, eller åtminstone för att en lägre andel av invandrarna till Sverige ska beviljas medborgskap. Det är inte särskilt svårt att föreställa sig en framtid där medborgarlön har införts och där arbetsmarknaden blivit extremt rasifierad, delad i två delar: en för medborgare som har möjlighet att tacka nej till skitjobb, en för de icke-medborgare som saknar alternativ."

Det stämmer att jag menar att basinkomst idag knappast kan förenas med öppna eller nästan öppna gränser (istället bör man satsa mer - mycket mer - på tillfälliga lokala flyktingläger, bistånd och hjälp till självhjälp för människor från utsatta länder). Den framtid som Fleischer målar upp måste undvikas, exakt hur man gör detta är en fråga som tål att funderas vidare på. Men det är väl inte otänkbart att man sätter en (generös) undre gräns för löner och arbetsvillkor som gäller för alla arbetstagare inom landets gränser oberoende av deras medborgarskap. Den långsiktiga lösningen måste dock - som alltid - vara att arbeta för en värld där ingen tvingas ta skitjobb oavsett var de är födda, genom att generellt avskaffa fattigdom och nöd. Kanske genom att varje enskild nation inför basinkomst för sina medborgare?

Avslutningsvis vill jag tacka Rasmus Fleischer för att han uppmärksammar denna blogg och för hans insiktsfulla kommentarer och sammanfattning av dess innehåll.

Birger Schlaug om arbetstidsförkortning

Birger Schlaug gör en intressant analys av hur en arbetstidsförkortning är möjlig om skattebasen flyttas från arbete till ägande och konsumtion:

Vi har effektiviserat, rationaliserat, automatiserat, robotiserat och datoriserat allt mer. Miljard efter miljard, år efter år, har investerats för att rationalisera bort människan från produktionen. Det vore ju då märkligt om detta inte satte sina spår när det gäller sysselsättningen. Åtminstone så länge vi håller fast vid den femtioåriga tesen om att 40 timmars arbetsvecka skall ses som norm för heltid.

Vilket är skälet till att man räds sänkt arbetstid? Varför anpassar man inte normalarbetstiden till verkligheten? Jo, därför att välfärden bekostas av skatt på arbete. Närmare 60 procent av de totala skatteintäkterna kommer direkt från skatt på arbete. Främst inkomstskatter och så kallade arbetsgivaravgifter.
...
Ska vi finansiera välfärden såväl som minska den materiella konsumtionen bör vi sänka skatten på arbete och ersätta denna med en bredare skattebas, för att tala politikerspråk.
...
Vidmakthåller arbetarrörelsen idén om hög skatt på just arbetstid så är man en del av problemet snarare än lösningen. Det är hög tid att ta debatt kring dessa frågor, för att steg för att steg för steg, land för land, övergå till såväl sänkt normalarbetstid som ett skattesystem som är anpassat till den utveckling som Jenny startade.

Om inte, kommer vi att springa runt i ett ekonomistiskt hjul som hålls i gång genom att vi, hur mycket vi än effektiviserar och rationaliserar, ständigt måste skapa mer arbete. Det är inte mycket till vision. Tvärtom: det är ett intellektuellt moras.

Länk

Jag måste erkänna att jag tidigare betraktat Schlaug som lite av en miljömupp (t.ex. vill jag minnas att han var motståndare till Öresundsbron) men han är ovanligt framsynt när det handlar om teknologisk arbetslöshet. En annan före detta politiker som otippat kommit ut som förespråkare av sänkt arbetstid är Göran Persson.

Tydligt besked från S

Magdalena Andersson, ekonomisk talesperson: "Vi vill inte få ned arbetslösheten genom att fler delar på jobben"

Länk

De kommer att få äta upp det här längre fram när arbetslösheten bitit sig fast en bra bit över 10%-strecket.

Halvkvalificerade jobb försvinner - polariseringstesen

Inledningsvis tänkte man sig att ny teknik skulle ta över enklare jobb. Vidare antogs att ett högteknologiskt och modernt samhälle skulle kräva allt mer av kvalificerade tjänstejobb och en utbildningsexpansion. En sådan uppgradering av kvalifikationsnivån, som antas följa av den tekniska utvecklingen, vore naturligtvis även positiv för produktivitetsutveckling och ekonomisk tillväxt. Den beskrivningen känns för de flesta välbekant, men vissa studier har på senare tid pekat på att utvecklingen i många länder är mer heterogen och drivs mot polarisering, dvs en kraftigare tillväxt av både höglönejobb och låglönejobb än av jobben däremellan.

Goos m fl (2009) har mot den bakgrunden modifierat SBTC-teorin och lyft fram några faktorer som skulle kunna förklara polariseringsmönstret. För det första pekar de på att det är rutinjobb med kognitivt innehåll, t ex många kontorsjobb, som ofta lönemässigt ligger i mitten av löne- och utbildningsskalan, som i och med informationsteknikens landvinningar har kunnat ersättas med den nya tekniken.
...
De icke-rutinmässiga manuella jobben, som ofta är låglönejobb, är inte lika lätta att rationalisera bort med datorer eller annan ny teknik. Exempel på denna typ av jobb är lokalvårdare och serveringspersonal. För det andra tenderar ökad inkomstspridning att leda till att fler välbeställda har råd att efterfråga tjänster av olika slag. Därmed bidrar de till en ökad efterfrågan på låglönejobb inom den privata tjänstesektorn. Även ökad ekonomisk tillväxt kan leda till att fler än bara höginkomsttagare ökar sin efterfrågan på privata tjänster.

Länk

Som jag påpekat tidigare tillhör framtiden massageterapeuterna och hantverkarna, inte samhällsvetarna eller ens civilingenjörerna. Men trenden som beskrivs ovan kommer att brytas när automatisering, näthandel och informationsteknologi fått fullt genomslag och utraderat stora delar av de okvalificerade jobben inom handeln.

Är mer utbildning lösningen?

Socialdemokraternas favoritrecept på hur man ska åtgärda massarbetslösheten stavas i huvudsak mer (och bättre) utbildning av unga och arbetslösa. I den mån som det handlar om att göra människor kvalificerade att söka jobb inom vissa bristyrken så kanske det kan fungera, till en gräns (det handlar troligen om väldigt få jobb som kan skapas på detta sätt - som Paul Krugman påpekat någonstans verkar det märkligt att företagen inte betalar för att snabbutbilda arbetskraft om de nu har ett skriande behov av en viss kompetens). Men som generell lösning är den värdelös. I USA ser man hur den så kallade utbildningspremien sjunker och hur en generation av akademiker tvingas att ta låglönejobb vilket i sin tur tränger ut lågutbildade från arbetsmarknaden:

There’s a very loud chorus who believe that droves of desperate BA’s are strapping on barista aprons and answering phones as temps just to make ends meet, rather than starting stable professional careers. In the process, goes the argument, they’re tragically pushing high school grads who would ordinarily fill those jobs even further down the economic food chain. 

The problem isn’t imaginary. A few days back, the Wall Street Journal’s Ben Casselman reported that 284,000 Americans with a BA or higher were working in jobs that paid minimum wage or less, about double the pre-recession total. According to the BLS, the vast majority of those workers were actually in sub-minimum-wage jobs, meaning they were probably working for tips. The number of over-educated waiters and waitresses out there, in other words, has blown up quite a bit.

Länk

Det finns också bevis för att "halvkvalificerade jobb" försvinner medan väldigt kvalificerade och icke kvalificerade jobb ökar, den s.k. polariseringstesen.

Med detta sagt så är mer och bättre utbildning av människor en viktig fråga, men inte som arbetsmarknadspolitiska reform utan av bildnings- och demokratiskäl.

Delar av HR-jobbet automatiseras

Allt fler danska företag har börjat använda sig av datoriserade robotar för att sortera ut jobbansökningar. Urvalet kan göras efter kriterier som ålder, kön eller nationalitet.
...
Datarobotarna används när man söker jobb via företagens webbplatser eller via jobbportaler. Där får den jobbsökande fylla i en elektronisk blankett med personuppgifter som ålder, kön och nationalitet, samt kvalifikationer.
...
Med robotens hjälp kan företaget sedan automatiskt sortera bort sökanden som inte uppfyller deras krav.

Oaktat etiska tvivelaktigheter så är systemet nödvändigt i dessa tider av strukturell massarbetslöshet:

"Det är billigare att låta en robot sköta grovsorteringen eftersom många av dem drunknar i ansökningar från desperata arbetslösa."

Länk

Fler ska dela på färre jobb under längre tid

Pensionsåldern föreslås höjas, vilket är en dålig idé men om du är ung bör du inte oroa dig.

Sydeuropa och basinkomst

Befinner mig för tillfället i Rom och ser en hel del tiggare i gathörnen. De är visserligen färre än jag befarade men lika fullt lägger det en sordi på semesterstämningen. Men viktigare än min sinnesstämning är förstås den värdighet och den tid som fråntas människor som tvingas att sitta på gatan från morgon till kväll och förnedra sig inför främlingar. Det är oacceptabelt att tiggeri ska finnas i ett civiliserat samhälle.

Jag hörde nyligen en LO-ekonom kritisera idén om basinkomst i Sydeuropa med argumentet att det inte finns ekonomisk bärkraft för en sådan när 25% av befolkningen saknar arbete. Men vilket är alternativet? Hur ska Sydeuropa "klara jobben" for att tala sossespråk? De kan inte konkurrera med tredje världens löner och de kan knappast konkurrera med norra Europas, Nordamerikas och Ostasiens tekniska expertis. Inte heller har de några direkta naturtillgångar förutom vin, oliver, ost och en del annat.

Jag ser ingen lösning på krisen i Sydeuropa som inte involverar en radikal omstrukturering av samhällsekonomin. Kanske är det här som basinkomst först införs? Värt att notera är att Beppe Grillos valplattform innehåller krav på basinkomst. Håll ögonen på Sydeuropa - här är arbetslinjen redan överspelad och det återstår att se vad som ersätter den (brasklapp: fascisterna kan ta makten).

Socialdemokraterna har fortfarande inte lärt sig läxan

S är uppenbart skärrade över valförlusterna 2006 och 2010. Läxan från dessa förluster var att man inte kan leva på gamla meriter utan att man måste ha en gedigen samhällsanalys och ständigt utveckla den egna politiken på basis av denna analys. S saknar fortfarande en sådan analys. Istället har man en arbetslinjepolitik på steroider som är hopplöst föråldrad och totalt visionslös. Jobb ska skapas till varje pris, oklart hur och oklart varför. 

Läxan från 2006 var inte att stå för en politik som fungerade 2006 utan att stå för en politik som fungerar i framtiden.

Arbetslinjen som vilja och föreställning

Räknat på dagens arbetslöshet skulle det krävas att omkring 200.000 nya jobb skapas för att Sveriges arbetslöshet nästan ska halveras 

.... 

Att halvera arbetslösheten blir en jätteutmaning för Stefan Löfven om han skulle bli statsminister. Fallgroparna är många 

.... 

Han tror att löftet i sig kan tvinga fram oväntade förslag.– Det är möjligt att det faktum att man surrat sig vid rodret tvingar en att göra saker man annars inte skulle ha gjort. Att man offentliggör vad man vill uppnå skapar i sig väldigt starka drivkrafter att göra allt som är möjligt för att komma dit.

Länk

Jobb - även om de är meningslösa, överflödiga, dyra, improduktiva - ska skapas till varje pris. Om du hade berättat för en politiker i början av förra seklet att jobb som inte finns eller behövs ska "skapas" hade han/hon troligen gapat av förvåning. Gräv en grop och fyll igen den på nytt - så bygger vi Sverige 2013. 

Smått och gott

- Butikssäljare är nu det vanligaste yrket i USA (länk). Rationaliseringar och automatiseringar inom denna sektor kommer att få stora konsekvenser för sysselsättningen. Kanske några miljoner butikssäljare kan omskola sig till civilingenjörer? (Ursäkta min sarkasm inför Socialdemokraternas partikongress...)

- 4,7 miljarder kronor har de de senaste fem åren lagts på jobbcoacher för att motivera människor att söka jobb som inte finns (länk).